Virtuella 3D konferenser – något för framtiden?

Konferensen ARSA 2012 (Advanced Research in Scientific Areas) har mellan 3-7 december 2012 fungerat virtuellt, men koordinerats från Slovakien. De uppenbara fördelarna är att du slipper alla resekostnader och du sparar tid genom att du kan delta i konferensen från valfri plats. ARSA har valt att ordna det virtuella deltagandet så att artiklarna kan kommenteras skriftligen av konferensdeltagarna under en veckas tid. Konferensdeltagarna kan skriva ut artiklarna under konferensen samt kontakta artikelförfattarna per e-post om man inte vill delta i den offentliga chatten.

En virtuell konferens kan genomföras på många olika sätt och ARSA:s variant är tekniskt enkel, vilket deltagare kan uppskatta. Idén med virtuella miljöer är att människor kan interagera på olika sätt och det blir allt vanligare att deltagare skapar en 3D representation av sig själv, en avatar. Detta kräver förstås mycket mera av deltagarna än att enbart logga in, öppna ett dokument och skriva en kommentar. Frågan är dock vad som är mera givande?

I virtuella världar som World of Warcraft och Second Life har avatarerna en självklart viktig betydelse och en enbart textbaserad uppbyggnad skulle knappast locka miljoner användare som de gör idag. Det skapas en känsla av närvaro och närhet mellan deltagare om de använder avatarer för att interagera.

En virtuell konferens gör det möjligt att via videon eller inspelade föreläsningar presentera forskningen och att i realtid diskutera med andra avatarer. Möjligheten att senare kommentera presentationernas innehåll är självklart en viktig morot för dem som lever i en annan tidszon eller av andra orsaker inte hinner vara på plats i realtid.

De konferenser jag deltagit i har känts stressiga eftersom det gällt att lokalisera rätt utrymme med snäv tidsram, folk har rört på sig mellan presentationerna, vilket skapat allmänt stök i salarna, och tiden för diskussioner har varit kort. För min del skulle virtuella 3D konferenser vara ett ypperligt alternativ eftersom jag enklare skulle lokalisera dem som forskar inom samma område som jag och dessutom skulle jag kunna lyssna på alla presentationer i lugn och ro utan att behöva pussla ihop ett schema åt mig. Genom att lyssna och titta på presentationerna flera gånger skulle jag kunna delta i diskussionen på ett annat sätt än under vanliga konferenser. Det finns mycket positivt med att besöka en annan stad eller ett annat land, att träffa människor ansikte mot ansikte och att vänja sig vid att presentera sin forskning i konferenssammanhang, men jag tror ändå att virtuella konferenser och seminarier är framtiden på grund av alla de fördelar som de innebär.

Charlotta Hilli, doktorand inom DiDiDi

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s