Kreativ torka

Kreativitet är knepig. Den dyker upp när man minst anar det och vägrar ofta visa sig de gånger den verkligen behövs. Det är en fördel om båda hjärnhalvorna samarbetar, men tidvis undrar jag om inte mina hjärnhalvor varit ute på egna äventyr och helt struntat i att informera mig om det. Den som känner sig tröstad av vetenskapliga studier kring kreativitet kan ta en titt på följande videoklipp.

Större kunskap om mina hjärnvågor har tyvärr inte stimulerat mig, istället har jag använt kolleger och vänner som en klagomur, men jag har snubblat över något relativt nytt, nämligen  Marie D. Tiger Mikkonens blogg, där hon bland annat talar om förmågan att gå vidare från olika livskriser. Det är ju inte riktigt en livskris att börja undervisa virtuellt, men nästan.

Min motivation gällande mitt eget forskningsprojekt har alltså inte varit på topp på senaste tiden. Det har varit svårt att hitta en tid då alla studerande kan träffas i Second Life och de projekt som borde ha inletts för flera veckor sedan har stampat på stället. Det där att använda Second Life som något mera än ett fysiskt klassrum är en utmaning.  Jag återkommer till eventuella kreativa framsteg på det härområdet när jag återfått kontakten med mina studerande, som gladeligen haft provvecka och tydligen tolkat det som ledig tid från min kurs.

Desert

Bilden är tagen av Moyan Brenn (2011) och är från öknen i Arizona. 

Det som Marie D. Tiger Mikkonen återkommer till är att det krävs mod att göra stora förändringar och det är inget som sker över en natt. Ibland kan det ta många år. Hon pratar inte om virtuella lärmiljöer och gymnasiereformen, men det finns likheter. Ser vi till FSS ordförandes uttalande så märks det att studerande gärna ser mera IKT i undervisningen och uppenbarligen stöds de av Utbildningsstyrelsen (UBS) som via digitaliseringen av studentexamen vill förändra gymnasiepedagogiken. De som ska förändra undervisningen i grunden är förstås rektorerna och lärarna. Det här kommer att bli en lång process. De gymnasielärare jag pratat med känner sig ofta överväldigade av alla förväntningar och har svårt att veta vilken väg de ska gå när det gäller den digitala biten i undervisningen. Marie D. Tiger är inte enbart konstnär. Hon är också en art life coach och försöker handleda personer som livskrisar vidare. Det står helt klart för mig att vi lärare också behöver en vägvisare i dessa virtuellt krävande tidevarv. De stavas IT-PEDAGOGER. De hjälper kanske inte mot kreativ torka, men åtminstone kan de stöda oss med hjärnhalvorna på flykt att hitta de hjälpmedel vi behöver för att ta våra första staplande steg på vår digitala färd.

Charlotta Hilli är doktorand inom Dididi

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s