En gång lärare och sedan aldrig mer?

NAFOL:s konferens 21 maj 2014 ”En gang laerer – alltid laerer?” hade ett tydligt fokus, nämligen lärares motivation att arbeta vidare inom yrket och risken för att lärare byter bana. Enligt Kari Smith slutar 40 % av nyblivna norska lärare efter 1,5 år, vilket på sikt i värsta fall leder till att Norge saknar närmare 11 000 lärare år 2020. Det här är ett internationellt fenomen och många länder kämpar med liknande siffror. Finland hör dock till den grupp länder där situationen inte är fullt så katastrofal. Paul Richardson och Helen Watt menar att vår långa finländska lärarutbildning är vetenskapligt förankrad och utbildar lärare med förmågan att fortsätta forska och utvecklas i arbetet. Speciellt i USA och Australien har korta lärarutbildningsprogram försökt åtgärda lärarbristen, men författarna ställer sig frågande till om de faktiskt ger en tillräcklig grund för en långvarig lärargärning.

Orsakerna till att lärare väljer att byta bransch är många t.ex. bristande stöd från föräldrar, kollegium och rektor. Realiteten är att en lärare går från att vara studerande till att vara lärare över en natt, och det finns ingen tid för att mjuklanda i den nya miljön och det nya ansvaret som yrket medför. Förutom otaliga administrativa uppgifter ska en ny lärare på kort tid bekanta sig med skolans regler och kultur, sina elever och samtidigt hantera alla de konflikter som kan uppstå i klassen och i korridorerna, och eventuellt också i lärarrummet. Ja, och planera lektioner nästan varje kväll förstås.

Jessica Aspfors’ doktorsavhandling ”Induction Practices. Experiences of Newly Qualified Teachers.” (2012) lyfter fram att nyblivna lärare behöver stöd av sin arbetsgivare och personalen på skolan, men också via en form av gruppmentorskap där nyblivna lärare kan diskutera yrkesutmaningar gemensamt. I Finland finns glädjande nog ett dylikt mentornätverk Osaava Verme för nya lärare där de får stöd av lärare med längre erfarenhet. Ensam är ingen stark, och få yrken är så självständiga som läraryrket, men risken för att du står ensam med många frågor är överhängande. Såhär i slutet av läsåret kan en reflektion kring den egna motivationen vara viktig och om du kunde ha nytta av Osaava Verme, eller varför inte ställa upp som mentor?

 

Charlotta Hilli är doktorand i Dididi

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s