Pedagogikens transformation: virtualiseringen

Två begrepp som mer eller mindre förföljer mig är digital och virtuell. Begreppet digital handlar i grunden om hur information och material sparas, delas och bearbetas. Det mesta i administrativ väg sker digitalt numera. Digitala program som Wilma/Helmi fungerar som en informationskanal mellan hemmet och skolan. Det digitala har förenklat informationsförmedlingen, men det är egentligen irrelevant ur pedagogisk synvinkel. Att hämta information från en hemsida eller ta emot samma info från läraren inverkar väldigt lite på själva lärprocessen. Största fördelen är ju att ungdomar kan ta del av många olika slags källor via världens största bibliotek, men om de förmår tolka och hantera källorna är en annan fråga. Samma utmaning har existerat också före den digitala och virtuella epoken.

Den virtuella miljön innebär att elever får interagera med olika slags material, miljöer och att de får arbeta på mångsidiga sätt medan de lär sig. DET är intressant ur pedagogisk synvinkel för när vi lägger till aktivitet i sammanhanget så innebär det för det mesta att något slags lärande sker. Spel i undervisningen kräver egentligen flera blogginlägg, men 16-årige Jonathan Schenker sammanfattar väl det som forskningen också konstaterat. Bra spel är interaktiva, motiverande, stimulerande och de stöder den individuella lärprocessen. Du kan inte vara passiv i en spelmiljö, lika litet som elever borde vara passiva i en virtuell lärmiljö.

Fördelen med virtuella resurser är att kommunikationen mellan elever och lärare underlättas. Jag har tidigare bloggat om Googles dokument i undervisningen och det är bara ett exempel på hur studerande kan skriva tillsammans, lära tillsammans och skapa gemensamma texter medan läraren aktivt kan ge respons och följa med textens utveckling i realtid. Det intressanta med samarbete är ju att nya idéer föds, vi får stöd av varandra och skrivprocessen kan bli lättare och texten bättre när fler än en skribent deltar. På universitetsnivå används peer review eller referentgranskning i olika sammanhang, men första och andra stadiets utbildningar ger mera sällan elever och studerande möjligheten att läsa varandras texter, vilket egentligen är synd eftersom den egna skrivprocessen också kan stärkas när man får ge kommentarer på en annans text. I den här prezin försöker jag samla olika idéer kring hur Googles verktyg kan användas i undervisningen.

En blogg kan fungera som ett digitalt skyltfönster för en lärares kurser, men en blogg kan vara ett forum för elevernas projekt som planeras tillsammans gruppvis med hjälp av text, bilder, videoklipp, filmer och så vidare. Det finns inte alltid en tydlig gräns mellan det digitala och det virtuella, utan det beror på hur olika webbverktyg används. Om inte läraren förankrar motivet med ett spel eller ett blogginlägg i undervisningen leder det inte nödvändigtvis till fördjupade kunskaper utan det blir ett lösryckt moment som studerande inte förstår.

Lärare kan använda videoklipp för att förmedla sina föreläsningar (digitalisering) eller så kan studerande göra projektarbeten där ett tema problematiseras ur olika synvinklar (virtualisering). I den här videon har ämneslärarstuderande i historia, samhällslära, religion, filosofi, modersmål och litteratur fördjupat sig i Det muslimska brödraskapet och dess kvinnosyn. Vi (pedagoger vid ämneslärarutbildningen vid Åbo Akademi) valde att använda apparna ExplainEverything, YouTube, WordPress under projektet. Studerande hade tillgång till pekplattor, men på eget initiativ använde de också sina bärbara datorer och iMovie för att färdigställa videoklippen. Att virtualisera undervisningen innebär att förlora en del av kontrollen som lärare, men samtidigt ger du utrymme för studerandes initiativförmåga och kreativitet, vilket påverkar motivationen positivt!

När undervisningen och metoderna i klassrummet virtualiseras så leder det ganska naturligt till frågor om upphovsrätt, källkritik och informationshantering, speciellt om studerandes material publiceras offentligt. Läraren kan också betona samarbetsförmåga som en del av kursmålen i och med de virtuella verktygens kommunikativa karaktär och forskningsbaserat lärande fungerar utmärkt i en digital miljö där otaliga källor kan granskas och diskuteras tillsammans med övriga studerande och läraren. Det handlar alltså inte bara om studerandes aktivitet, utan också om att läraren är aktivt med under hela lärprocessen, men det är ju inget nytt under solen.

Charlotta Hilli är doktorand inom Dididi

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s